|
Kapitel 11
Gestumblinde sade:
Det, i går jag hade,
jag hava ville.
Finn det, kung, om du kan!
Det styrkan förlamar,
det stäcker talet,
det talet att livas tvingar.
Tänk på gåtan,
den tyd, kung Hedrek!
Hedrek svarade:
God den är,
gåtan din —
men gissad, Gestumblinde!
— Må honom räckas ädelt mjöd: det förlamar mången mans vett; somliga varda
språksamma av det; på andra bringar det tungan till ro.
Gestumblinde sade:
Jag lämnade hemmet,
jag hemifrån gick;
på vägen jag vägar såg:
väg var under,
och väg var över,
runtom mig vägar voro.
Tänk på gåtan,
den tyd, kung Hedrek!
Hedrek svarade:
God den är,
gåtan din —
men gissad, Gestumblinde!
— Du for över en bro; ån strök sin väg under den; fåglar flögo över ditt
huvud och på bägge sidor om dig — det var deras vägar; du såg en lax i ån;
där gick hans väg.
Gestumblinde sporde:
Vilken var drycken,
jag drack i går?
Ej vin det var eller vatten,
ej mjöd och icke
annan föda;
otörstig jag drog dock dädan.
Tänk på gåtan,
den tyd, kung Hedrek!
Hedrek svarade:
God den är,
gåtan din —
men gissad, Gestumblinde!
— Den gången lade du dig i skuggan och kylde dina läppar med dagg. Men är du
den Gestumblinde, jag trott dig vara, så är du klokare än jag hittills
hållit före; väl har jag sport ovist tal av dig, men orden te sig nu
förståndiga, allt som gåtorna lida.
— Väntas kan, sade Gestumblinde, att de snart tryta mig; dock önskar jag
ännu, att I måtten lyssna:
Vem är den stojande
å stigar hårda,
dem ofta förr han farit:
han kysser
tungt,
har tvenne munnar,
och blott på guld han gångar.
Tänk på gåtan,
den
tyd, kung Hedrek!
Hedrek svarade:
God den är,
gåtan din —
men gissad, Gestumblinde!
— Det är guldsmedens hammare, som guldet varder slaget med.
Gestumblinde
sporde:
Vem är den store,
som stryker över jord?
Han sväljer vatten och ved,
storm han fruktar,
men folk icke,
med solen han städse strider?
Tänk på gåtan,
den tyd, kung Hedrek!
Hedrek svarade:
God den är,
gåtan din —
men gissad, Gestumblinde!
— Det är tjockan; för den ser man icke sjön och skogen, men den svinner, när
vinden kommer, och människorna förmå intet emot den; den förgör solens sken.
Fintligt kommer du dock fram med slika gåtor och vanskliga ting — vem du än
är.
Gestumblinde sporde:
Den store, som mycket
styr — vem är han?
Han vänder sig halvt mot Hel;
han folk räddar,
när han river i jorden,
sänkt av en säker vän.
Tänk på gåtan,
den tyd, kung Hedrek!
Hedrek svarade:
God den är,
gåtan din —
men gissad, Gestumblinde!
— Det är ankaret med digert och starkt tåg. Det har i sitt våld månget
skepp; i jorden griper det med sin egen klo: den vänder sig mot Hel; det
frälsar mången. Mycket förundrar jag mig över din talfärdighet och din
klokhet.
— Gåtor fattas mig snart, sade Gestumblinde, men envar är lysten efter
livet.
Vem fäster på höga
fjällen sitt bo?
Vem faller i djupa
dalar ned?
Vem tiger aldrig?
Vem lever andlös?
Tänk på gåtan,
den tyd, kung Hedrek!
Hedrek svarade:
God den är,
gåtan din —
men gissad, Gestumblinde!
— Korpen bygger städse på höga fjäll, daggen faller städse i djupa dalar,
fisken lever utan andedräkt, och den tjutande forsen tiger aldrig.
— Nu varder det alltmera vanskligt för mig, sade Gestumblinde, jag vet ej,
vad för utväg jag nu har.
Vad var för under
där ute jag såg
framför furstesalen?
Sitt huvud det vänder
mot Hels boning,
det fötterna sträcker mot solen.
Tänk på gåtan,
den tyd, kung Hedrek!
Hedrek svarade:
God den är,
gåtan din —
men gissad, Gestumblinde!
— Det är löken; den har huvudet gömt i jorden men håller bladen upp i
luften.
Gestumblinde sporde:
Vad var för under
där ute jag såg
framför furstesalen?
De utan ande
sig ängsligt rörde —
bägge de smidde ett svärd.
Tänk på gåtan,
den tyd, kung Hedrek!
Hedrek svarade:
God den är,
gåtan din —
men gissad, Gestumblinde!
— Du såg smedjans bälgar; de hava vind men ingen ande.
Gestumblinde sporde:
Vad var för under
där ute jag såg
framför furstesalen?
Flygande slogo
stenen de vita,
de mörka i jorden sig gömde.
Tänk på gåtan,
den tyd, kung Hedrek!
Hedrek svarade:
God den är,
gåtan din —
men gissad, Gestumblinde!
— Nu försämras dina gåtor. Det är hagel och regn, ty haglet piskar stenlagda
vägar, men regndropparna sjunka i sanden och söka sig ned i jorden.
Gestumblinde sporde:
Vad var för under
där ute jag såg
framför furstesalen?
En galt såg jag svart
i smutsen vada;
ej borst sig på ryggen reste.
Tänk på gåtan,
den tyd, kung Hedrek!
Hedrek svarade:
God den är,
gåtan din —
men gissad, Gestumblinde!
— Det var en tordyvel. Från allsköns ting tager du nu dina gåtoämnen,
alldenstund du, en slik storman, nedlåter dig att spörja om ett kräk som
tordyveln.
— Bäst är, genmälde Gestumblinde, en frist för vad ont är: mången vill sikta
för högt och tager därför miste. Jag ser mig nödd att leta efter alla
utvägar.
Vad var för under
där ute jag såg
framför furstesalen?
Det har tio tungor,
tjugu ögon,
fyrtio fötter,
det fram sig vältrar
Tänk på gåtan,
den tyd, kung Hedrek!
Hedrek svarade:
God den är,
gåtan din —
men gissad, Gestumblinde!
— Där såg
du en sugga, och i den voro nio grisar.
Konungen lät slakta suggan, och nio grisar funnos i henne, såsom
Gestumblinde sagt.
— Ej vet jag nu, utbrast konungen, om icke en visare man här talar — jag vet
icke, vem du är!
Gestumblinde svarade:
— Jag är sådan, du kan se mig. Och gärna ville jag nu få mitt liv till
skänks och varda fri från denna tävlan.
— Gåtor skall du säga fram, återtog konungen, till dess du icke kan flera,
eller jag icke förmår att gissa dem.
Gestumblinde sporde:
Vad var för under
där ute jag såg
framför furstesalen?
Det flyger högt,
högt
det klingar,
hårda klor det har.
Tänk på gåtan,
den tyd, kung Hedrek!
Hedrek svarade:
God den är,
gåtan din —
men gissad, Gestumblinde!
— Det var en pil, sade konungen.
Gestumblinde sporde:
Vad var för under
där ute jag såg
framför furstesalen?
Det har åtta fötter
och fyra ögon,
högre än buken det knäna bär.
Tänk på gåtan,
den tyd, kung Hedrek!
— Det är nu både så, sade konungen, att du bär en sid hatt, och att du
under den blickar ned framför dig och ser mera än andra, ty du giver akt på
vart jordens vidunder — det var en spindel, du såg!
Gestumblinde sporde:
Vad var för under
där ute jag såg
framför furstesalen?
Det lyser över
både land och folk,
två vargar stads om det strida.
Tänk på gåtan,
den tyd, kung Hedrek!
Hedrek svarade:
God den är,
gåtan din —
men gissad, Gestumblinde!
— Du såg solen. Den lyser över alla land, den skiner över alla människor;
men Skoll och Hate heta två vargar — den ene far före, den andre efter
solen.
Gestumblinde sporde:
Vad var för under
där ute jag såg
framför furstesalen?
Mer hårt än horn,
än
hinna mer vitt,
än korp mer svart,
än skaft mer rakt?
Tänk på gåtan,
den tyd, kung Hedrek!
Hedrek svarade:
God den är,
gåtan din —
men gissad, Gestumblinde!
— Du såg en svart flinta; solstrålen sken på den, där den låg på ett hus.
Men kan du icke säga fram en gåta utan att städse hava samma början — du som
synes mig en så vettig man?
Gestumblinde svarade:
Två trälinnor,
ljuslockiga mor,
öl till kammarn
i kar buro,
som händer ej danat
ej hammare klappat —
en krumhalsad ute
vid ön dem gjort.
Tänk på gåtan,
den tyd, kung Hedrek!
Hedrek svarade:
God den är,
gåtan din —
men gissad, Gestumblinde!
— Ejderfåglar värpa ägg — karen, som tjänstflickorna buro ölet i, voro
äggskal, ej hamrade eller av händer formade.
Gestumblinde sade:
— Den varder nödd att se sig om efter bistånd, som har ett litet kortsvärd
och mycket ringa vett; än mer vill jag spörja:
Vad kvinnor finnas
på fjällens spetsar?
Kvinna med kvinna där avlar,
mö där föder
med mö en son,
men ingen ett viv får vara,
Tänk på gåtan,
den tyd, kung Hedrek!
Hedrek svarade:
God den är,
gåtan din —
men gissad, Gestumblinde!
— Det är tvenne angelikor1, som stå tillsammans, och en ung stängel spirar
upp emellan dem.
Gestumblinde sporde:
Vilka mor,
vapenlösa,
draga till strid om sin drott?
De rödbruna hult
honom värna
emot de mordlystna vita.
Tänk på gåtan,
den tyd, kung Hedrek!
Hedrek svarade:
God den är,
gåtan din —
men gissad, Gestumblinde!
— Du menar brädspelet; utan vapen slåss brickorna om kungen; de rödbruna
följa honom.2 (se punkt-noten om brädspel)
Gestumblinde sporde:
Vilka muntra
mor sväva
lekfulla över landen?
Skölden vit
de om vintern bära,
om sommaren är den svart
Tänk på gåtan,
den tyd, kung Hedrek!
Hedrek svarade:
God den är,
gåtan din —
men gissad, Gestumblinde!
— Du talar om ripor.
Gestumblinde sporde:
Vilka mor
vagga sig sorgsna
sin fader att tidender föra,
med vita slöjor
kring vällande hår?
De skola i vinden vaka.
Tänk på gåtan,
den tyd, kung Hedrek!
Hedrek svarade:
God den är,
gåtan din —
men gissad, Gestumblinde!
— Det är böljorna, som kallas Äges mör.
Gestumblinde sade:
Vilka mor
i mängd gånga
sin fader att tidender föra?
Mången man
de men vålla,
men icke de viv få vara
Tänk på gåtan,
den tyd, kung Hedrek!
Hedrek svarade:
God den är,
gåtan din —
men gissad, Gestumblinde!
— Du talar liksom förut om böljorna.
Gestumblinde sporde:
Vilka brudar
gå i brusande skjortor
och fara längs fjordarna hän?
Vitslöjade hava
de hårda bäddar.
Föga i lugn de leka.
Tänk på gåtan,
den tyd, kung Hedrek!
Hedrek svarade:
God den är,
gåtan din —
men gissad, Gestumblinde!
— Åter har du Äges mör i tankarna. Dina gåtor varda allt mattare, och torde
du nu vilja underkasta dig de vises dom.
— Därtill är jag icke hågad, svarade Gestumblinde, fastän jag väntar, att
jag snart måste det.
Jordinbyggaren
jag såg färdas —
ett lik på ett lik satt
en blind till havet
på en blind red,
och dock var hästen död.
Tänk på gåtan,
den tyd, kung Hedrek!
Hedrek svarade:
God den är,
gåtan din —
men gissad, Gestumblinde!
— Du kom till en å. Utmed den drev ett isflak på vilket låg en sten3 och på
den en död orm: här, där dessa tre voro tillsammans, bar en blind på en
annan blind.4
Gestumblinde sporde:
Vad är för djur,
som hjordar fäller?
Av järn det är omgivet.
Horn har det åtta
men huvud intet.
Det springer, när springa det skall.
Tänk på gåtan,
den tyd, kung Hedrek!
Hedrek svarade:
God den är,
gåtan din —
men gissad, Gestumblinde!
— Det är den tärning i brädspelet, som kallas björn (se punkt-noten om björn); den rullar, så snart
den kastas.5
Gestumblinde sporde:
Vilket är djuret,
som värnar män?
Med blodig rygg
det bärgar dem,
ger livet åt många
och möter spjuten.
Kämpen lugn
sig lutar emot det.
Tänk på gåtan,
den tyd, kung Hedrek!
Hedrek svarade:
God den är,
gåtan din —
men gissad, Gestumblinde!
— Det är skölden. Många skyddar den, och ofta
bär den blodig rygg.
Gestumblinde sade:
Ivrigt värpte
en vuxen näsgås.
Barnkär hon botimmer
burit samman.
Av skaror hon hägnades,
som halm bitit,
men ovan av stenrös,
som stönat vid dryck.
Tänk på gåtan,
den tyd, kung Hedrek!
Hedrek svarade :
God den är,
gåtan din —
men gissad, Gestumblinde!
— En and6 låg på ägg emellan ett oxhuvuds käkar. Dessa kallar du skaror, som
bitit halm, stenröset är huvudskålen och botimret är nästet.7
Gestumblinde sade:
Fyra gå,
fyra hänga.
Två vägen visa,
två värja mot hundar.
En sig bakefter
alltid släpar,
mycket ofta
den oren är.
Tänk på gåtan,
den tyd, kung Hedrek!
Hedrek svarade:
God den är,
gåtan din —
men gissad, Gestumblinde!
— Det där är en ko. Hon har fyra fötter och fyra spenar, två ögon och två
horn, och svansen släpar hon efter sig.
Gestumblinde sporde:
Vem är, som ensam
på den askgrå sover?
Av sten blott avlad han är;
den girige fick
ej fader och moder —
han där till sin död sig när.
Tänk på gåtan,
den tyd, kung Hedrek!
Hedrek svarade:
God den är,
gåtan din —
men gissad, Gestumblinde!
— Det är dold eld på härden. Den har slagits till liv med flinta.
Gestumblinde sporde:
Vilka svenner tror du
till tings rida?
Sexton de äro tillsammans;
sitt folk de sända
till främmande land
andras boningar att bebo.
Tänk på gåtan,
den tyd, kung Hedrek!
Hedrek svarade:
God den är,
gåtan din —
men gissad, Gestumblinde!
— Du talar om schackspelet.8
Gestumblinde sade:
I sommar jag såg
vid solnedgång
hirdmän, som voro
på vakt ej muntre:
tigande
alla öl
de drucko,
men ölkaret stod
skriande till.
Tänk på gåtan,
den tyd, kung Hedrek!
Hedrek svarade:
God den är,
gåtan din —
men gissad, Gestumblinde!
— Du såg en sugga med grisar. Då dessa diade henne, grymtade hon, men de
tego. Icke vet jag, vad man du är — du som så händigt gör slika ting av
ringa ämnen!
Konung Hedrek bjöd med sänkt röst, att man skulle stänga hallens dörrar.
Gestumblinde sade:
Mor jag såg
mullen lika;
berg de till bäddar hade,
svarta de voro
i stilig dag —
men vänast, när skummast det var.
Tänk på gåtan,
den lyd, kung Hedrek!
Hedrek svarade:
God den är,
gåtan din —
men gissad, Gestumblinde!
— Du såg falnade glöder på härden.
Gestumblinde sporde:
Vilka tvenne
ha tio fötter,
ögon trenne
och en enda svans?
Tänk på gåtan,
den tyd, kung Hedrek!
— Mycket frestar du nu, svarade Hedrek, då du till mig ställer fram spörsmål
om de ting, som fordom varit. Oden red en gång hästen Slepne; han hade åtta
fötter och Oden två; tillsammans hade de tre ögon: Slepne två och Oden ett.9
Gestumblinde sade:
Är du mer klok
än kungar andre,
till sist mig, Hedrek, säg:
Vad sade Oden
i
Balders öra,
förrn till bål han vart buren?10
Konungen svarade:
Under och ilska,
all ömklighet
tror jag det varit, som viskats;
de ord, du sade,
du ensam dem vet,
onda och usla troll!
Konungen drog Tyrving och högg till Gestumblinde, men denne förvandlade sig
till en falk och flög ut genom salsgluggen. Svärdet tog i stjärtfjädrarna,
och därför har alltsedan dess falkens stjärt varit tvärhuggen, såsom hedna
män tro.
Oden vart gramse på kungen för det hugg, han givit; och vart han dräpt i den
natten.
|
- Kvanne eller angelica växer på bergssluttningar och omtalas ofta i den
fornisländska litteraturen.
- (Lönnroth har "hnefatafl" istället för
"brädspel".) Man vet att hnefatafl var ett gammalt nordiskt brädspel med
svarta och vita pjäser, och man vet någorlunda hur såväl bräde som pjäser
såg ut men exakt hur spelet gick till vet man inte.
- A. U. Bååth skrev: Stenen »bor i jorden» och kallas därför ovan »jordinbyggaren».
- I Lönnroths översättning lyder svaret så här:
"Du träffade på en död häst som låg på ett isflak, och på hästen låg en
död orm, och alltihop drev längsmed älven."
I vilken mån skillnaden beror på olika handskrifter
eller olika tolkningar kan jag inte avgöra, men i en not skrev han så här:
Det har föreslagits att det rätta svaret egentligen skulle vara enbart
»död orm på ett isflak«, eftersom isflaket i skaldespråket skulle kunna
kännetecknas både som ett blint lik och som ormens häst.
- Se not 2 och 8 samt punktnoten längst ned.
- A. U. Bååth skrev: Det ovan använda namnet
näsgås om anden syftar på dennas breda näbb.
- Denna gåta förutsätter att man känner till skaldespråkets speciella
sätt att bilda metaforiska kenningar, t.ex. »halmens bitsvärd« =
ox-tänder, »dryckens bölhus« = oxskalle.
- Istället för "schackspelet" har Lönnroths
översättning följande svar:
"Det är Itrek och Andad som spelar bräde."
Åtföljd av denna not:
Vilka Itrek och Andad var vet man inte, och inte heller vet man vad
det var för brädspel de spelade. Möjligen skulle man kunna tänka sig att
det handlar om den svarte och den vite kungen i schack, men det stämmer
dåligt med karaktäristiken »såta vänner«. Jfr punktnoten nedan.
- Oden hade som bekant bara ett öga (det andra hade offrats till jätten
Mimer för att han skulle få dricka ur vishetsbrunnen) och hans häst
Sleipner hade åtta ben enligt fornnordisk mytologi.
- Detta är den »yttersta gåtan« som endast Oden själv kan besvara och
som därför också genast avslöjar Gestumblindes rätta identitet. Samma gåta
avslutar vishetskampen mellan Oden och jätten Vaftrudne i Eddadikten
Vafþrúðnismál.
- Brädspel. Isl. hnefatafl, betecknar
bl.a. ett slags brädspel, i vilket den förnämsta brickan kallas
hnefi. Denna huvudbricka framställes i gåtan
s. 401 såsom en kung och de
andra brickorna (töflur, fem. plur.) såsom hans sköldmör; dessa
dela sig i två partier, av vilka de vita angripa sin egen herre. medan
de rödbruna försvara honom. Denna bild erbjöd sig naturligare, dom
Hnefi även är namnet på en sjökonung. — Man har i jorden funnit
spelbrickor, i synnerhet från den äldre järnåldern, vilka haft tvenne
olika färger, en vit och en rödbrun, och bland brickorna har stundom
funnits en, som på ett eller annat sätt varit utmärkt framför de
övriga.
- Björn, Det isländska ordet húnn, som
även betyder björnunge, är namnet för det föremål som omtalas
s. 405 och som måste ha varit format som en
tärning, då det heter att den har åtta "horn" (d.v.s. hörn) men intet
huvud. Det spel som här åsyftas torde ha varit besläktat med "räv och
gås".
- Hate, Hradvitnes son, hette en av de
ulvar som enligt den gamla nordiska mytologiska föreställningen
förfölja och hota att uppsluka solen. Den andres namn var Skoll, som
även omtalas i Hervararsagan.
|
