|
0, 1, 2,
3, 4, 5,
6, 7, 8,
9, 10, 11,
12, 13, 14,
15, 16, 17,
18, 19, 20,
21, 22,
23, 24, 25,
26, 27, 28,
29, 30, 31,
32, 33, 34,
35, 36, 37,
38, 39, 40,
41, 42, 43
Kapitel 10
Götarne vilar i salen Hjort.
|
Sedan gick Hroðgar, Scyldingarnes furste,
Med sitt kämpafölje ut ur salen.
Stridsfursten ville söka hvilan
665 Hos drottning Vealhtheov.
Konungarnes härlighet1
Hade mot Grendel, som männen sport,
Utställt en salsvakt. höll särskild vård
Om danernas furste, vakt emot jätten.
Ja, fast förtröstade göternas höfding
670 På sitt mod och sin kraft, på
skaparens huldhet.
Han tog då af sig sin jernbrynja,
Sin hjelm af hufvudet, räckte sitt sirade svärd,
Det yppersta stål, åt en tjenare
Och bad honom förvara stridsrustningen.
675 Sedan talade den gode göten
Beovulf
Några stolta ord, innan han steg i bädden:
»Ej räknar jag mig ringare i hjeltekraft
»Och krigsbedrifter än den der Grendel.
»Derför vill jag icke med svärd döda honom,
680 »Taga hans lif, äfven om jag
kan det.
»Han känner ej sådana fördelar som att ge slag tillbaka,
»Sönderhugga skölden, så stark han än är
»I nidingsdåd; utan vi skola i natt
»Begge sakna svärd, om han vågar söka
685 »Strid utan vapen; och sedan
tilldöme
»Den vise Gud, den helige herren,
»Äran åt den sidan, som honom godt synes!»
Sedan lade sig den tappre, hufvudkudden mottog
Jarlens anlete, och kring honom lutade sig
690 Mången rask sjöman till hvila i
salen.
Ingen af dem trodde, att han någonsin skulle
Komma derifrån åter till sitt hem,
Sitt folk och kungaborgen, der han blifvit uppfödd;
Ty de hade sport, att en blodig död
695 Förut hade bortryckt alltför
många danamän
I denna vinsal. Men herren gaf
Vind-götamännen stridslyckans väfnad,2
Tröst och stöd, så att de alla
Genom ens kraft, hans egen styrka
700 Öfvervunno sin fiende: sannt
visade sig,
Att den mäktige Gud i långa tider rådt
Öfver menniskors slägte. — I den mörka natten kom
Skuggvandraren skridande. Skyttarne sofvo,
Som skulle vakta det hornprydda huset3,
705 Alla utom en. Då blef
kändt för menniskor,
Att den oförsonlige*) fienden ej fick sända dem
Till skuggornas rike, då skaparen ej ville det;
Utan den vredgade bidade vaken
På stridsmötet fienden till harm. |
Sedan gick
Hroðgar, Scyldingarnes furste,
Men sin
kämpaskara ut ur salen.
Stridsfursten ville söka
vilan
665 Hos drottning Wealhtheow. Härlighetens konung1
Hade mot
Grendel, som männen sport,
Utställt
en salsvakt, höll särskild vård
Om danernas furste, vakt emot jätten.
Ja, fast
förtröstade götarnes hövding
670 På sitt mod och sin kraft, på
skaparens huldhet
Han tog då
av sig sin järnbrynja,
Sin hjälm
av huvudet, räckte sitt sirade svärd,
Det
yppersta stål, åt en tjänare
Och bad
honom förvara stridsrustningen.
675 Sedan talade den gode göten
Beowulf
Några stolta ord, innan han steg i bädden:
»Ej räknar
jag mig ringare i hjältekraft
»Och
stridsbedrifter än den där Grendel.
»Därför
vill jag icke med svärd döda honom,
680 »Taga hans liv, även om jag kan
det.
»Han
känner ej sådana fördelar som att ge slag tillbaka,
»Sönderhugga skölden, så stark han än är
»I
nidingsdåd; utan vi skola i natt
»Bägge
sakna svärd, om han vågar söka
685 »Strid utan vapen; och sedan tilldöme
»Den vise
Gud, den helige herren,
»Äran åt
den sidan, som honom gott synes!»
Sedan lade
sig den tappre, huvudkudden mottog
Jarlens
anlete, och kring honom lutade sig
690 Mången rask sjöman till vila i
salen.
Ingen av
dem trodde, att han någonsin skulle
Återkomma
därifrån till sitt kära hem,
Sitt folk
och skyddsborgen, där han blivit uppfödd;
Ty de hade
sport, att en blodig död
695 Förut hade bortryckt alltför
många danamän
I denna
vinsal. Men herren gav
Väder-götamännen
stridslyckans vävnad,2
Tröst och
stöd, så att de alla
Genom ens
kraft, hans egen styrka
700 Övervunne sin fiende: sant
visade sig,
Att den
mäktige Gud alltid har rått
Över
människors släkte. — I den mörka natten kom
Skuggvandraren skridande.
Skyttarne sovo,
Som skulle
vakta det hornprydda huset,3
705 Alla utom en. Då blev känt för
människor,
Att den oförsonlige*) fienden ej fick sända dem
Till
skuggornas rike, då skaparen ej ville det;
Utan den
vredgade bidade vaken
På
stridsmötet fienden till harm. |
Kapitel 11 - Grendel anfaller Beowulf, men övermannas.
Tillbaka till Beowulfs förstasida. |
